Bevarande jordbruk är odlingssystem som främjar minimal markstörning (dvs. ingen jordbearbetning), bevarande av permanent jordtäckning och diversifiering av växtarter. Det stärker den biologiska mångfalden och naturliga biologiska processer över och under markytan. Detta bidrar till högre vatten- och näringsämneseffektivitet och leder till bättre och hållbar produktion av grödor.

En av de största fördelarna med glyfosat är dess förmåga att ge upphov till sundare jordar genom att begränsa behovet av jordbearbetning (eller plöjning). Möjligheten att odla med begränsad eller ingen jordbearbetning (plöjning) tack vare användning av glyfosat har alltså två positiva konsekvenser för miljön:

  • Kolinlagring: koldioxid lagras i marken i stället för att frigöras genom jordbearbetning
  • Skydd för markens bördighet: marken kan hålla kvar högre nivåer av vatten och fukt.

 

Glyfosatbaserade växtskyddsmedel gör att lantbrukare kan låta sin mark ligga orörd medan föregående års skörderester eller organiska material stannar kvar ovanpå jorden. Detta ökar väsentligt mängden näringsmedel och mikroorganismer i jorden. Utöver att metoder utan eller med begränsad jordbearbetning skapar en frodig miljö för växtrötter, har man visat att de begränsar markerosion med så mycket som 60-90 %.