Glyfosat möjliggör jordbruk utan jordbearbetning
Jord är en icke förnybar resurs som under lång tid har skadats av icke hållbara metoder som mekanisk ogräsbekämpning.
Särskilt anpassad och lokalt begränsad säker användning av glyfosatbaserade herbicider enligt anvisningar på etiketten, där ogräs förekommer och konkurrerar med sådda grödor, ingår som en del av de metoder för integrerad ogräsbekämpning som gör det möjligt att anamma principerna för bevarande jordbruk och mindre jordbearbetning.
ör att uttrycka det som i en report publicerad av Eurostat i augusti 2020:”Jordbearbetningsmetoder avser jordbehandling av odlingsbar mark som görs mellan skörden och påföljande sådd- och odlingsarbeten. Intensiv plöjning och harvning kan få negativa miljökonsekvenser, som avrinning av bekämpningsmedel och näringsämnen, markerosion, jordkompaktering och bortfall av organiskt material. För att förhindra erosion och försämring och för att bevara biologisk mångfald i jord är det viktigt att begränsa markstörning genom mindre eller ingen jordbearbetning”.
Om man utesluter användning av glyfosat från lantbrukares verktygslåda för ogräsbekämpning, skulle det område i Europa som odlas i enlighet med bevarande jordbruk kunna återgå till jordbearbetningsmetoder. Enligt Eurostat odlades i EU27 under 2016 minst 23,2 % av den totala odlingsbara marken i EU med begränsad eller ingen jordbearbetning. I praktiken skulle det betyda att för 20,5 miljoner hektar skulle en återgång till jordbearbetning och till återkommande arbete med traktorer på marken leda till:
- En ökad bränsleförbrukning med 15-44 l/ha
- Ökade CO2-utsläpp (på grund av traktorerna) med 1-2,7 miljoner ton per år
- Ökade CO2-utsläpp på grund av koldioxidläckage från marken med 57 miljoner ton per år.
(senast uppdaterad: september 2020)
Referenser
- Eurostat, “Agri-environmental indicator - tillage practices”
- The World Bank Data, “Arable land (hectares) – European Union”