Jordbruk och biologisk mångfald hänger oupplösligt samman. Sunda grödor kräver bördig jord, nyttiga insekter som pollinerare, grödans egen genetiska bakgrund och skydd mot sjukdomar som skadar eller konkurrerar med grödan.

Att garantera säker och trygg livsmedelsförsörjning innefattar samtidigt att ändra hur den naturliga miljön och resurserna används, vilket påverkar den biologiska mångfalden. 

Glyfosat är i själva verket ett betydelsefullt verktyg för att hjälpa jordbrukare att bevara miljön och den biologiska mångfalden.

Utan glyfosat skulle jordbrukare behöva förlita sig på plöjning (eller det som också är känt som jordbearbetning), en metod för ogräsbekämpning som vänder på jorden. Jordbearbetning kräver normalt att man använder tunga lantbruksredskap, vilket medför högre bränsleförbrukning och leder till markstörning, vilka båda frigör växthusgaser som CO2, som bidrar till klimatförändring.

Markstörning kan även leda till erosion, som gör att viktiga näringsämnen kan sköljas bort med jorden.

Glyfosatbaserade metoder kan ge jordbrukare förmåga att bekämpa ogräs med begränsad eller ingen jordbearbetning, vilket dramatiskt minskar koldioxidavtrycket och bidrar till att jordbrukare upprätthåller friskare jordar.

Mindre ogräs betyder dessutom att grödor har mindre konkurrens – så att jordbrukare kan producera sina skördar med mindre naturresurser. Genom att skydda grödor från ogräs bidrar man till att bevara mark så att den kan användas till foder och livsmiljöer för vilda djur och växter [1].